Gädda | Efterleksfiske!

Med flera pass i ryggen utan att landa en enda godkänd fisk i mitt hemmavatten
blev jag glad när Mårten skrev att han skulle hem över lovet i ett SMS.
Trots fiaskot senast jag var på besök då vi fiskade 25 timmar på två dagar
med en enda snipa som resultat.

Detta besök började i samma mönster, två "säkra" spots sviker. Inte ett pet
på grejorna och vi börjar misströsta direkt. Diverse glåpord lämnar våra
käftar och både spön och motor får sin beskärda del av aggressioner
och nedstämdhet. Vi bestämmer oss för att byta taktik och lämna de
djupare hålorna och söka oss mot lekvikar, maskinen på maxfart och
vi ankrar upp utan några större förhoppningar. Det ser ruskigt fint ut
med fjolårets vegetation och ett djup på 2-5 dm, står det inte fisk här
kan vi lika gärna ge upp känns det som. Men samma historia upprepar
sig.. varken busters, tailbeten, dyra träbeten, swimbaits eller jiggar
lyckas dra till sig någon slags uppmärksamhet.

Mårten föreslår att vi ska söka fisken i strömmande vatten men efter
lite övertalning så testar vi lovartsidan på viken också. Vid första ankringen
så lyckas jag lura en liten snipa på en buster och hoppet lever!

Vid andra ankringen så hamnar Mårten i ett bra stim!

Första kastet levererar denna fina dam, 5.75 kg fördelat på ca 85 cm.

Vikten förklaras väl av bilderna däruppe, hon hade en levande gädda i
svalget som var större än snipan jag plockade nyss. Helt stört vad
glupska de är efter leken!

Ett kast senare plockar han en fin gädda till, precis vid båten kom
hon i en rasande fart!

Två kast senare plockar han ytterligare en fisk, denna av lite mindre
kaliber men det drogs rejält på smilbanden! Dock hann jag inte ens
kasta mellan dessa tre fiskar då jag var upptagen med avkrokningar
och landningar så Mårten skrattade lite högre än mig.

Vi har ett helt okej fiske på resten av vasskanten men det dör ut
desto längre bort vi kommer och till slut verkar fisken vara som bortblåst.

Vi drar oss upp mot ett lite strömmande parti, Mårten klämmer ut sig
något om att han inte tror på detta ställe. I samma andetag får han
ett hugg mitt i vevstoppet och han tar snabbt tillbaka det han sagt.
Några kast senare missar han en bättre fisk av hugget att döma, och
frustrationen är stor. Jag kastar på samma plats och plockar en 2-kilos
gurka och skrattar högt.

Efter en matpaus och lite tripper till olika potentiella vikar utan något
vidare resultat så drar vi oss tillbaka till viken som gav bra med fisk
på eftermiddagen för att fiska av det extra noga. Nästan direkt får vi
säsongens första dubbelhugg! Ingen storlek men mycket skoj!

Ankring nummer 2 ger ett bommat hugg och några virvlar bakom
våra beten, jag byter ut min lilla Buster till en Hellhound. Betet jag
tog mitt PB på för ett och ett halvt år sedan! 

Det tar bara några kast rätt in i vassen innan jag får ett brutalt hugg
i ytan och en vild rusning i sidled! Jag måste tokveva för att inte få slaklina,
efter någon minut går hon upp i ytan och bråkar, krokarna sitter inte
speciellt bra till och jag är rädd för att tappa henne. Min första lite bättre
fisk på länge, men Mårten är säker med gälgreppet och landar henne
mycket rutinerat!

Skiter i vägning och mätning, men min första 5+ i April!

Fram mot kvällen efter 8 timmar ute på sjön får vi burgarleverans
av Mårtens mycket snälle bror! Underbart!

Vi nöter på några timmar till, med bara några snipor i båten.
Sista ankringen tar vi där vi började dagen, jag lägger ett kast
rätt ut i den starka strömmen utan den minsta tro på att det
faktiskt står fisk där. Helt plötsligt börjar betet röra sig uppåt och
jag gör ett mothugg, jag hinner skymta en bred rygg i vattenytan
innan SZ Tailen flyger ur munnen.. Det blev också det sista som
hände innan det blev för mörkt för att fortsätta.

Ca 15 gäddor landade och minst lika många kontakter får
väl anses helt okej ändå.

Nästa morgon kände man mest för att ligga kvar i sängen, men upp
och fiska skulle vi! Det vankades tävling mot Emil Thun och
Adam Eriksson! 400 spänn låg i potten, störst gädda vinner!
Vi kände oss säkra på vinsten då vi hade hittat guldviken under gårdagen,
vi kommer ner till båten en timme sent dock och det visar sig att både
ekolod och båtnycklar glömdes hemma. Mårtens farsa som också han
skulle ut på fiske fick vända om och frälsa oss.

Det känns i kroppen och inte minst handleden att man avslutade ett
14-timmars jerkbaitpass för mindre än 8 timmar sedan. 

Vi styr kosan mot våran nyfunna vik direkt. Men gäddorna verkar inte
vara på hugget, kan det ha med solskenet eller ändrad vindriktning att göra?
Spekulationerna är oändliga. Något är det iallafall, Mårten plockar snabbt en
snipa men sedan är det stendött. Vi ser fisk som skräms av båten, trots
att vi har kastat på samma plats åtskilliga gånger innan. Vi testar alla
möjliga platser och beten innan vi bestämmer oss för att göra en
förflyttning på flera kilometer under de sista två timmarna. Vi kommer
inte långt innan det säger PANG i motorn, och brytpinnen går åt helvete!
Det känns verkligen som att allt talar emot oss. Det börjar bli ont om tid och
vi bestämmer oss för att bonnatrolla resten av tiden. Tävlingen avslutas
nämligen kl 14.00.. och vi har inte en enda dokumenterad fisk..

Vi slänger i betena, en SZ tail och en Salmo Fatso. Kommer inte ens
20 meter innan Mårten lyckas plocka ledarfisken!

Verkligen inte stor, men störst ändå!

Hoppet lever och vi fortsätter, kanske 10 minuter senare sitter jag
och spekulerar i hur skönt det skulle vara om det skulle smälla.
Just precis då pangar det på i mitt spö, mothugg och fast fisk!
Det känns direkt att det är en lite finare pjäs, då den väntar
med att visa sig och mest dunkar längs med botten. Det blir
en seg kamp utan rusningar men den trycker på bra ändå,
efter ett tag får den ge sig, och jag kan landa vinnarfisken!
Highfives utdelas och jag drar en lättnadens suck!

Vi smsar Emil och Adam, och de anser sig vara besegrade.
Ruskigt skönt!

Helt okej 2 dagar med bra sällskap, alltid lika kul att fiska
med Mårten! Abstinensen är dock värre än någonsin efter lyckade pass. 

/ Leo Kangas